Det närmar sig med skrämmande steg...

Nu har det snart gått en vecka sedan Stinas avskedsfest, och helt ärligt så känns det förjävligt! Kommande läsår blir det ju helt tomt! Våran lilla M3:a kommer att krympa ner till ynka 6 pers. nu utan Stina. Inskolningen, den mycket omtalade inskolningen vi har här på Soltorg kommer att ske utan Fingal Reyier, liksom Gasquen. Lussecabben kommer ske utan en Reyier på scen, dans kring granen kommer ske utan Reyier i ena handen som sliter i en fram och tillbaka. Skolluncherna kommer gå jättesnabbt nu när inte du är med. Mattanterna kommer bara stå och muttra över att det nu inte kommer finnas någon som äter av alla sortes bönor och jox som du alltid laddade med.

Åfyy Stina, nu när jag tänker på allt kommande så känns det inte bra! Det är så många saker man kopplar till dig, och det kommer kännas helt sjukt att inte få träffa dig nu på nästan ett helt år! Men, men.. Jag får se det från den ljusa sidan, du kommer ju hem tillslut=) Och jag kommer att kunna se dig ta studenten (fast jag hade ju hellre velat tagit den tillsammans med dig).

Hursomhellst Stina, så ska jag försöka hålla denna blogg något levande, bara för att du ska kunna läsa om vad som händer här hemma. Fan, jag saknar dig redan -DU ÄR EN KLIPPA!