Bögar har roligare

Kom fram till det igår när jag hakade på Emma till Hedemora för att gratta Sandra. Ströade omkring och fikade med Emmas två klasskompisar, emo's/rockers/punkers.. Vettekatten vad de kallar sig egentligen. Men anyway, de har verkligen ett lättare och roligare liv. Efter att ha blivit uttittade i säkert hundra år så verkar de inte bry sig om folk runt omkring längre, de lever verkligen i sin egen lilla bubbla, och deras största fasa är när de får slut på cigg.

Ska vi bli som dem när du kommer hem?

The låt för the moment: Thåström & Winnerbäck - Men bara om min älskade väntar
Det finns skönhet i flodens silversånger
Det finns skönhet i gryningssolens sken
Men då ser jag i min älskades öga
en skönhet större än allting som jag vet!

Ormbett och rådjurssadel.

Jadu Stina. Här sitter jag helt utmattad, har faktiskt tränat idag! Egentligen skulle jag ha följt med upp till Östersund och rockat runt på yran med kusinerna, men jag orkade inte. Hade inte hunnit tvätta kläderna sen Sthlm, och själva tanken på att sitta i baksätet och trängas med bror och hans tjej i 67306 timmar var inte så speciellt lockande. Men istället var jag faktiskt ute och gick/joggade i morse(!), men ärligt så gick jag mest. Det är så konstigt, för varje gång jag väl tar tag i träningen och beger mig ut så händer det alltid massa sjuka saker, och denna gång skulle verkligen inte vara ens i närheten av en vanlig joggingrunda.

Det börjar med att ett rådjur, eller en hjort kanske det var, kom upphoppande ur diket alldeles framför mig och stog bara och kollade på mig innan den fortsatte in i skogen. Fyfan vad jag hoppade till! När jag sedan kommit in i skogen började massa sjuka tankar komma upp, om björnar och grejer. Och mitt i min tankspriddhet dyker en huggorm upp framför foten på mig. Hann se den precis i tid, så jag inte skulle trampa på den. Tänk bara om jag hade haft Norberg med mig, hon skulle aldrig mer våga gå den vändan med mig då, haha!

Nästa sommar blir det safari här i skogarna Stina, bästa du börjar ladda redan nu!

Allt är rockigare i Stockholm!

Jadu Stina, nu har jag kommit hem från min lilla tripp till Stockholm. Det blev bara jag, Norberg och Roxanna, men med tanke på hur liten yta vi bodde på så hade det blivit lite ont om plats om vi hade blivit flera. På söndag kväll när vi kom ner gjorde vi inte så mycket tror jag. Kommer faktiskt inte ihåg, du vet ju hur min senilitet har utvecklat sig den senaste tiden...

Det regnade på måndagen så vi struntade i Grönan och drog iväg och shoppade istället. Tro det eller ej Stina, men jag hittade faktiskt ett par byxor(!) plus lite annat. Hade verkligen behövt din hjälp där så vi kunde dragit till Södermalm och tagit gatorna där. Vi hittade inte så bra utan dig.
Senare på kvällen letade vi runt lite i Ruth's lägenhet och hittade en kasse med massa gamla videofilmer. Roxy bestämde att vi skulle se Alligator 2, värsta B-filmen, sämre gjord än hajen! Senare på kvällen drog vi ut och åkte tunnelbana fram och tillbaka. Gick av vid globen och kollade runt men det var stendött, så vi livade upp perrongen med lite sång, dans och svanskrik.


På tisdagen var det Norberg som hade matdag, så det blidde pastasallad. Äckligt gott! Mitt i maten dök Rödis upp med sin kompis (Dock ej Josh Hartnett-killen). Drog iväg på Allsång på Skansen. Stina, vet inte om du har varit där, men det är fan jättelitet där jue, på TV ser det ju gigantiskt ut! Anyway, vi drog in en snabbis på Grönan sedan, bara för att kolla läget. Från ingenstans dyker Melina upp! Så nu har jag träffat hennes Matthias oxå ;)

Fortsatte våran kväll mot Slussen för lite nattkäk. Sedan bar det av till T-centralen för att vinka av Jesper (Rödis;) & Niklas.


På onsdagen var det kanonväder, så då bestämde vi oss att göra Grönan. Vi hade redan innan bestämt vad vi skulle åka först, "PopExpressen", den typ snurrar och har sig. När det äntligen blev våran tur så stänger de av musiken och berättar att det är någon som spytt ner en av sätena så de var tvugna att stänga av för att rengöra osv. Och eftersom vi hade oturen att hamna längst bak så fick, självklart, jag och Roxanna sitta i spy-vagnen! Usch!
Men sen på kvällen när vi skulle åka den igen så skulle du ha varit med. Då åkte din gamla kärlek alldeles innan oss. Du vet lilla idol-ville ;) Han satt där och fladdrade med händerna och skrek som en stucken gris, synd nog kunde jag inte jaga honom efter en autograf till dej. Men du måste erkänna att det hade varit den perfekta julklappen?


Tro det eller ej Stina, men jag åkte faktiskt FrittFall, min stora skräck! På väg upp höll jag på att dö! Satt och andades som en flåsande hund och skrek så jag till slut tappade andan helt. Väl nere på fast mark kände jag hur mina båda händer hade domnat bort helt. Jag var tvungen att köpa kortet, så jävla stolt!


På torsdagen var det dags att bege sig tillbaka till Dalarna, lite tråkigt faktiskt. Stockholm äger, det är allt inte Säter är! När du kommer hem nästa sommar fixar jag lägenheten på nytt så vi kan åka ner och äga på Söder! Eller varför inte dra till Östermalm och hälsa på på mitt gamla jobb och tigga åt oss lite frukost där på Scandic Park;) (Och nej, dom serverar inte bönor)...

På kvällen hemma i Säter satt vi ute på altan med Ompen's family. Fyfan va sjuka saker man får höra...

Sommarens höjdpunkter med Reyier

Stina's avskedsfest. Tack för en kanonkväll ;)



Denna porriga sida av Reyier är väldigt sällsynt. Jobba lite mer på den nu i USA så kommer det bli kanon!
En nöjd Stina på P&L-campingen. Träffade ju Onskan-killen, haha! PLUS lilla Leeooo!






En nöjd Reyier på skolavslutningen. Hörde att du fick en söt liten turk efter sig allt ;)

Det närmar sig med skrämmande steg...

Nu har det snart gått en vecka sedan Stinas avskedsfest, och helt ärligt så känns det förjävligt! Kommande läsår blir det ju helt tomt! Våran lilla M3:a kommer att krympa ner till ynka 6 pers. nu utan Stina. Inskolningen, den mycket omtalade inskolningen vi har här på Soltorg kommer att ske utan Fingal Reyier, liksom Gasquen. Lussecabben kommer ske utan en Reyier på scen, dans kring granen kommer ske utan Reyier i ena handen som sliter i en fram och tillbaka. Skolluncherna kommer gå jättesnabbt nu när inte du är med. Mattanterna kommer bara stå och muttra över att det nu inte kommer finnas någon som äter av alla sortes bönor och jox som du alltid laddade med.

Åfyy Stina, nu när jag tänker på allt kommande så känns det inte bra! Det är så många saker man kopplar till dig, och det kommer kännas helt sjukt att inte få träffa dig nu på nästan ett helt år! Men, men.. Jag får se det från den ljusa sidan, du kommer ju hem tillslut=) Och jag kommer att kunna se dig ta studenten (fast jag hade ju hellre velat tagit den tillsammans med dig).

Hursomhellst Stina, så ska jag försöka hålla denna blogg något levande, bara för att du ska kunna läsa om vad som händer här hemma. Fan, jag saknar dig redan -DU ÄR EN KLIPPA!